Heroes Not Forgotten

Tim Roche and Tim Mason created a wonderful project entitled ‘Heroes Not Forgotten’. The project tells the story of 3 brothers who fought and died in World War 1.

Tim ‘Tiger’ Lenihan who survived the war and went on to live in Newcastle West.
Michael was killed in action in 1914.
Patrick was killed in action in 1915.

These three brothers were the grand uncles of Tim Roche. His grandfather was the younger brother of these three.

Please click this link to see the project in full:

Tim Roche and Cian Mason- First World War

Tim and Cian begin researching for their project using books and the internet.
The project starts to come together
Tim and Cian receive their certificates of achievement at the final event in Limerick
Tim and Cian present their project to the group at Limericks final workshop

 

 

A comparison of the lives of Jack Donovan and Micheal Hartnett

A comparison of the lives of Jack Donovan and Micheal Hartnett

Una Breen and Melissa Flaherty both have a love and appreciation for the arts and decided to create a project for this archive based on the artist Jack O Donovan and poet Michael Hartnett.

 

 

Click this link to view the project the ladies created:

A comparison of the lives of Michael hartnett and Jack Donavan

Una Breen is also an accomplished artist in her own right and agreed to take part in an interview at her latest art exhibition in Limerick:

Brief introduction to Jack O Donovan and Michael Hartnett:

Jack Donovan was one born in 1934, he began studying art in 1951 at the Limerick School of Art, an institution with which he was to have a lifelong association. He went on to become head of the school in 1962, a role he continued until 1972. He is one of Irelands most famous contemporary artists.

Jack O Donovan

Micheal Hartnett was born in 1941 in Listowel, he then later moved to Limerick and then on to Newcastle West which is where he spent the majority of his life. He is one of Irelands best known poets.

Michael Hartnett

The Life of Archbishop Duhig

Sir James Duhig KCMG (2 September 1873 – 10 April 1965) was an Irish-born Australian Roman Catholic religious leader. He was the Archbishop of Brisbane for 48 years from 1917 until his death in 1965. At the time of his death he was the longest-serving bishop in the Catholic Church (1905–1965).  He was a very important man in Broadford and Thomas and Dan decided to create the following project based on his life.

Please click the following link to view the presentation by Thomas Riedy and Dan O Sullivan :

Archbishop Duhig

This short video shows Thomas and Dan presenting their presentation at Limerick’s Place EE workshop:

Thomas and Dan begin to use the internet to search for information about Archbishop Duhig
The project begins to take shape as the workshops progress
Thomas and Dan receive their certificates of appreciation at Limericks final intergenerational workshop

 

Irish Music

John Quinn and Connor Fox created this wonderful project centred on Irish Music. The project touches on Irish instruments and songs and looks at Irish music from an International perspective.

Click this link to view the powerpoint created:

John Quinn and Conor Fox- Irish Music

John and Conor use the internet to search for information related to their topic
The project begins to take shape – Conor shows John  how to access You Tube to listen to Irish music
John and Conor receive their Certificates of Achievement at the final Place EE workshop.

Uppväxten

Jag föddes 1938 i Åbo. Mina föräldrar hade då flyttat från Åland till finska fastlandet till en by utanför Åbo som heter Kuninkaanoja i kommunen Redo. De hade startat en rävfarm. Det var ganska vanligt då. Sedan bröt kriget ut 1939 men jag har inte så många minnen från den tiden. 1945 tog kriget slut. Min bror Folke föddes det året och jag var 7 år och skulle börja skola. Det blev att jag började min skolgång i den finskspråkiga folkskolan som låg nära där vi bodde. Det var 7 km in till Åbo där det fanns svenskspråkiga skolor. Någon bussföeBindelse hade inte kommit igång efter kriget så jag hade inget val. När bussförbindelsen kom igång ville mina föräldrar att jag skulle byta till en svenskspråkig skola i Åbo och så blev det. Annars hade jag nog blivit förfinad och det ville inte mina föräldrar eftersom de var helt svenskspråkiga. Åland är ju det. Det blev en jobbig tid för mig och speciellt jobbig var rättskrivningen och grammatiken. Hade ju gått 3år i den finska skolan så jag hade en hel del att ta igen.

Under sommarloven fick jag vara hos mina släktingar på Åland. Det var sommarens höjdpunkt när jag fick packa min lilla resväska och åka med ångbåten Viola till Sottunga och sedan med motorbåt till Kyrkogårdsö på Kökar där min moster Edit och morbror Linus hade sin gård ute i Ålands yttre skärgård. Tre gårdar fanns på ön och man sammarbetade med det mesta. Ett exempel var att korna betade på en holme och man turades om att ta sig med båt till holmarna för att mjölka korna. Det var likadant med fåren men d klarade sig själva på holmarna utan daglig tillsyn.

Jag kommer speciellt ihåg att de hade en orgel som jag älskade att spela på. Men tyvärr hade vi ingen orgel eller piano hemma så någon musiker blev jag inte. Det finns många minnen från uppväxten att berätta om men det får stanna vid detta annars blir berättelsen för lång.

Åsele

Lämnade Stockholm för Åsele och det var en ny upplevelse. Detta var 1964. Åkte tåg till Mellansel och därefter buss till Åsele. Det var en lång resa. Bussen stannade på flera ställen bl.a. i Solberg där vi kunde fika. Nästa var Åsele busstation. Trodde inte vi var framme. Hade förväntat mig ett större samhälle. Jag mins att jag blev lite besviken. Framme i Åsele mötte Hans Moren mig och blev bjuden på lunch hemma hos Olga och Hans innan jag blev presenterad för Apoteket och personalen där. De som arbetade där då var Klara Jakobsson, Britt Henriksson, Vivianne Jonsson och Gerda Hellman som skötte städningen. Hon var en betydelsefull person fick jag erfara. Var den som styrde och ställde. Det tog ett tag innan jag fattade det. Skulle stanna ett år. Ja ni ser hur det blev. Är kvar än. Både Britt och Vivianne tog väl hand om mig och och såg till att jag trivdes. Britt och jag har fortfarande bra kontakt och nu när Vivianne flyttat till Umeå träffas vi också ibland och återupplever gamla minnen. Hans Moren var god vän med Maria Åkerström som var apotekare på Apoteket i Lycksele och jag blev utlånad dit ganska ofta och det tyckte jag var roligt. Jag som var van att röra på mig.
Det var sommar när jag kom till Åsele och då var det inne med logdanser. Det var en ny upplevelse för mig och jag följde gärna med på danserna när det var möjligt.Roligt var det och det var så jag träffade Staffan.
Från början bodde jag i ett rum som Hans Moren hyrde av före detta jordbrukskassan. Sedan flyttade till en liten lägenhet som hörde till l Handelsbankenen. Sedan fick jag hyra en lägenhet av K .G. och Barbro Salomonsson. När lägenheten ovanför apoteket blev ledig flyttade jag dit. Den bostaden tillhörde apoteket. Det var kämpigt att få tag på bostad i Åsele även på den tiden. När Staffans far Edvin flyttade till Åre blev gården i Söråsele tom och det tyckte både Staffan och jag synd att en så stor gård skulle stå öde så vi flyttade ner dit. Det har varit en både jobbig och rolig period i livet som varade i många år. Nu har vi sålt gården och bor på Blåvingevägen 6, en gammal prästgård. Här har vi tänkt bo länge hoppas vi i alla fall.

Gammeldagen 2019

Gammeldagen 2019

 

För sextonde året bjöd SPF alltid vid skolan till “gammeldag” på hembygdsområdet i Åsele.

 I år var det 28 förväntansfulla barn från årskurs 2 som deltog. Indelades i fyra grupper inbjöds växelvis till olika äventyr. Det ska även noteras att eleverna hade utrustats med i gammeldags kläder.

I Sörnoretgårdens kök fick barnen se hur genom tålmodigt arbete vid smörkärnans grädde blev till smör. Troligen var det med en lika förtrollande känsla som de smakade av det nykärnade smöret på ett kex. 

I ett annat av gårdens rum som är fattig och berättelse om liftarens liv och mödor. Barnen fick själva prova på att gå till metalltråd för färdiga och krok för att använda som hängare.

I en annan del av området fanns på äldre manér inredda skolsalen. Där fick barnen möta en på gammeldags vis uppklädd “lärarinna”. Hennes främsta egenskap visade sig vara att hon förutom en tidsenlig lektion, även fick barnen att sitta tysta och stilla hela lektionen.

Som sista punkt för dagar fick barn lära sig hur man gjorde snälla hyss i gamla’tin. Som gamla hartsa fönster.

Dagen avslutades ute i det fria och i soligt väder där det sjöngs och lektes ringlekar.

Alla tyckte dagar var lärorik, kul och spännande. Det är svårt att säga vem som hade roligast, pensionärerna eller ungdomarna. Vi i SPF-Klippan känner oss stolta över att få lära känna så fina ungdomar

Bärplockning

Varje höst finns det gott om bär runt om där vi bor.  Det har alltid varit populärt att plocka och bevara bären på olika vis.

Det är ganska lönsamt att plocka bär för att sälja. Men vi svenskar är för bekväma eller kanske för bortskämda för att plocka till försäljning. Så då kommer många plockare från olika ställen runt om i världen.

Tvärs över gatan där jag bor finns ett större hyreshus som ej bebos än just när det är bärsäsong. Då är det fullt med folk från Asien. Redan vid fyratiden på morgonen är de iväg med sina små lastbilar eller småbussar.  Inte förrän vid sjutiden på kvällen är de tillbaka. Det är ett väldigt myller av folk och säckar och lådor fulla av bär.

Allt efter det blir mörkare och kallare så blir det kortare dagar som de kan plocka bär.  Från början är det hjortron och blåbär sedermera blir det lingon.

Ja dom är väldigt duktiga och jobbar hela långa dagar. Jag har hört att dom tjänar ungefär två årslöner på den tid dom är här och plockar.  De brukar komma i slutet av juli och stannar till slutet av september.  På två månader förbättrar dom sin ekonomi rejält.

 

 

Frakkar á Íslandsmiðum (The French in Icelandic waters – Local Museum)

Frakkar á Íslandsmiðum, minjasafn (The French in Icelandic waters – Local museum)

Frakkar á Íslandsmiðum, minjasafn

(Icelandic)

Frakkar á Íslandsmiðum er minjasafn sem staðsett er á Fáskúðsfirði í Fjarðabyggð. Safnið segir sögu franskra sjómanna sem unnu, lifðu og létu lífið á þessum tíma hérna. Frakkar byggðu spítala og læknishús, Sjúkraskýli, Litlu kapelluna og Líkhúsið. Húsin reistu frakkar upp úr aldamótunum 1900, fyrir sjómennina sína og sýnir safnið lifandi mynd af hversdagslífi þeirra og við hvernig aðstæður sjómennirnir lifðu.

The French in Icelandic waters – Local museum

(English)

The Museum is located in two houses in Fáskrúðsfjörður, one of the towns in Fjardabyggd munisipalities. The museum tells the story of the French sailors that worked, lived and died in those times here. The French built a hospital, a doctors house, a sick shelter, a chapel and a morgue. around the 1900 century for their sailors, and the museum shows a very vivid picture of their everyday life and under what conditions the sailors lived.