Category: Swedish

Barndomsminnen

En solig och varm sommardag var vi några kompisar som skulle cykla och bada vi packade en korg med saft bullar och kex och  gav oss iväg till badplatsen .

Det var mycket folk trots att det var mitt i veckan och inte semestertid vi badade och hade kul vi märkte inte dom mörka moln som  började sprida sig över himlen inte heller att stranden hade blivit ganska tom på folk

Lillemor Engström

Skidtävlingen . Vi var några grabbar i Sörnoret som alltid brukade vara tillsammans och anordnade olika aktiviteter.Om sommaren var det olika friidrottsgrenar såsom höjdhopp med och utan stav samt längdhopp och kula.På vintermånaderna var det mest längdåkning på skidor samt hopp med skidor en backe som hette kanten. Den här söndagen i slutet av april bestämde vi (Harry,Lars-Erik,Tord,Gunnar och jag själv Ebbe att vi köra ett sprintlopp på c:a 1,5 om runt åkrarna hos P:J.s. Tidtagningen skulle skötas med en gammaldags väckarklocka som vi fick låna av P: J.( Han var riksdagsman) så att det inte skulle bli något fel med Tidtagningen. Kvällen innan det stora loppet grundvallade jag mina relativt nya Toboskidor som jag fått i julklapp av min storebror Stig. Tidigt när jag klev upp ur sängen och tittade på termometern var det ganska kallt så jag funderade länge och väl om jag skulle Kallvalla eller någon mittimellan men bestämde en valla som hette Lappglid Blå

Vi anlade ett spår runt åkrarna om ca.? enhandlade det om längdskidåkning.Vi var några grabbar som var tillsammans,Harry,Lars Erik Tord Gunnar och jag själv naturligtvis.Det var en fin vinterdag och spåret var preparerat och klart.Tidtagningen klarade vi av med en gammal väckarklocka. Jag började dagen innan med att grundvalla mina tämligen nya Toboskidor

Ebbe Engström

Jag föddes 1938 i Åbo. Mina föräldrar hade då flyttat från Åland till finska fastlandet till en by utanför Åbo som heter Kuninkaanoja i kommunen Redo. De hade startat en rävfarm. Det var ganska vanligt då. Sedan bröt kriget ut 1939 men jag har inte så många minnen från den tiden. 1945 tog kriget slut. Min bror Folke föddes det året och jag var 7 år och skulle börja skola. Det blev att jag började min skolgång i den finskspråkiga folkskolan som låg nära där vi bodde. Det var 7 km in till Åbo där det fanns svenskspråkiga skolor. Någon bussföeBindelse hade inte kommit igång efter kriget så jag hade inget val. När bussförbindelsen kom igång ville mina föräldrar att jag skulle byta till en svenskspråkig skola i Åbo och så blev det. Annars hade jag nog blivit förfinad och det ville inte mina föräldrar eftersom de var helt svenskspråkiga. Åland är ju det. Det blev en jobbig tid för mig och speciellt jobbig var rättskrivningen och grammatiken. Hade ju gått 3år i den finska skolan så jag hade en hel del att ta igen.

Under sommarloven fick jag vara hos mina släktingar på Åland. Det var sommarens höjdpunkt när jag fick packa min lilla resväska och åka med ångbåten Viola till Sottunga och sedan med motorbåt till Kyrkogårdsö på Kökar där min moster Edit och morbror Linus hade sin gård ute i Ålands yttre skärgård. Tre gårdar fanns på ön och man sammarbetade med det mesta. Ett exempel var att korna betade på en holme och man turades om att ta sig med båt till holmarna för att mjölka korna. Det var likadant med fåren men d klarade sig själva på holmarna utan daglig tillsyn.

Jag kommer speciellt ihåg att de hade en orgel som jag älskade att spela på. Men tyvärr hade vi ingen orgel eller piano hemma så någon musiker blev jag inte. Det finns många minnen från uppväxten att berätta om men det får stanna vid detta annars blir berättelsen för lång.

Lämnade Stockholm för Åsele och det var en ny upplevelse. Detta var 1964. Åkte tåg till Mellansel och därefter buss till Åsele. Det var en lång resa. Bussen stannade på flera ställen bl.a. i Solberg där vi kunde fika. Nästa var Åsele busstation. Trodde inte vi var framme. Hade förväntat mig ett större samhälle. Jag mins att jag blev lite besviken. Framme i Åsele mötte Hans Moren mig och blev bjuden på lunch hemma hos Olga och Hans innan jag blev presenterad för Apoteket och personalen där. De som arbetade där då var Klara Jakobsson, Britt Henriksson, Vivianne Jonsson och Gerda Hellman som skötte städningen. Hon var en betydelsefull person fick jag erfara. Var den som styrde och ställde. Det tog ett tag innan jag fattade det. Skulle stanna ett år. Ja ni ser hur det blev. Är kvar än. Både Britt och Vivianne tog väl hand om mig och och såg till att jag trivdes. Britt och jag har fortfarande bra kontakt och nu när Vivianne flyttat till Umeå träffas vi också ibland och återupplever gamla minnen. Hans Moren var god vän med Maria Åkerström som var apotekare på Apoteket i Lycksele och jag blev utlånad dit ganska ofta och det tyckte jag var roligt. Jag som var van att röra på mig.
Det var sommar när jag kom till Åsele och då var det inne med logdanser. Det var en ny upplevelse för mig och jag följde gärna med på danserna när det var möjligt.Roligt var det och det var så jag träffade Staffan.
Från början bodde jag i ett rum som Hans Moren hyrde av före detta jordbrukskassan. Sedan flyttade till en liten lägenhet som hörde till l Handelsbankenen. Sedan fick jag hyra en lägenhet av K .G. och Barbro Salomonsson. När lägenheten ovanför apoteket blev ledig flyttade jag dit. Den bostaden tillhörde apoteket. Det var kämpigt att få tag på bostad i Åsele även på den tiden. När Staffans far Edvin flyttade till Åre blev gården i Söråsele tom och det tyckte både Staffan och jag synd att en så stor gård skulle stå öde så vi flyttade ner dit. Det har varit en både jobbig och rolig period i livet som varade i många år. Nu har vi sålt gården och bor på Blåvingevägen 6, en gammal prästgård. Här har vi tänkt bo länge hoppas vi i alla fall.

Gammeldagen 2019

För sextonde året bjöd SPF alltid vid skolan till “gammeldag” på hembygdsområdet i Åsele.

 I år var det 28 förväntansfulla barn från årskurs 2 som deltog. Indelades i fyra grupper inbjöds växelvis till olika äventyr. Det ska även noteras att eleverna hade utrustats med i gammeldags kläder.

I Sörnoretgårdens kök fick barnen se hur genom tålmodigt arbete vid smörkärnans grädde blev till smör. Troligen var det med en lika förtrollande känsla som de smakade av det nykärnade smöret på ett kex. 

I ett annat av gårdens rum som är fattig och berättelse om liftarens liv och mödor. Barnen fick själva prova på att gå till metalltråd för färdiga och krok för att använda som hängare.

I en annan del av området fanns på äldre manér inredda skolsalen. Där fick barnen möta en på gammeldags vis uppklädd “lärarinna”. Hennes främsta egenskap visade sig vara att hon förutom en tidsenlig lektion, även fick barnen att sitta tysta och stilla hela lektionen.

Som sista punkt för dagar fick barn lära sig hur man gjorde snälla hyss i gamla’tin. Som gamla hartsa fönster.

Dagen avslutades ute i det fria och i soligt väder där det sjöngs och lektes ringlekar.

Alla tyckte dagar var lärorik, kul och spännande. Det är svårt att säga vem som hade roligast, pensionärerna eller ungdomarna. Vi i SPF-Klippan känner oss stolta över att få lära känna så fina ungdomar

Varje höst finns det gott om bär runt om där vi bor.  Det har alltid varit populärt att plocka och bevara bären på olika vis.

Det är ganska lönsamt att plocka bär för att sälja. Men vi svenskar är för bekväma eller kanske för bortskämda för att plocka till försäljning. Så då kommer många plockare från olika ställen runt om i världen.

Tvärs över gatan där jag bor finns ett större hyreshus som ej bebos än just när det är bärsäsong. Då är det fullt med folk från Asien. Redan vid fyratiden på morgonen är de iväg med sina små lastbilar eller småbussar.  Inte förrän vid sjutiden på kvällen är de tillbaka. Det är ett väldigt myller av folk och säckar och lådor fulla av bär.

Allt efter det blir mörkare och kallare så blir det kortare dagar som de kan plocka bär.  Från början är det hjortron och blåbär sedermera blir det lingon.

Ja dom är väldigt duktiga och jobbar hela långa dagar. Jag har hört att dom tjänar ungefär två årslöner på den tid dom är här och plockar.  De brukar komma i slutet av juli och stannar till slutet av september.  På två månader förbättrar dom sin ekonomi rejält.

Det var 1972 då vi flyttade till Söråsele. För min del var ett ganska stort steg jämfört hur det var för Staffan. Han flyttade hem. Gården var i bra skick så för vår del behövde vi endast måla och förnya lite tapeter för att skapa lite egen atmosfär över inredningen. Staffan slutade sin anställning på posten och köpte en traktor och började egen rörelse. Och jag fortsatte min anställning på Apoteket som förut. Det var mycket åkermark som hörde till gården och vi funderade vad vi skulle kunna utnyttja åkrarna till. Staffan och hans kompis Kjell-Erik kom på iden att plantera svarta vinbärsbuskar på en del av åkrarna. Det blev 500 buskar som planterades ut. Det gick bra några år men så hände det som inte fick hända. Vinbärsbuskarna angreps av en parasit som åt upp blomanlagen så vi fick ingen skörd. Inte ens en deciliter på så många buskar. Enda lösningen var att bespruta odlingen med ett kraftigt gift och då slutade vi. Nästa projekt var jordgubbsodling. Vi planterade jordgubbsplantor på ca tre hektar och då hade vi inte några fritidsproblem. Vi hade fullt upp att hålla ogräset borta men trotts allt arbete var det en intressant och rolig period. Vi skördade ganska mycket jordgubbar under några år och det mesta sålde vi genom självplock. Det här projektet tog slut i och med att Vattenfall grävde och dränerade hela området i Söråsele där vi hade vår gård. Då försvann vår jordgubbsodling och vi återupptog den inte igen. Vi insåg att det var för mycket arbete som låg bakom. Intresset för odling har alltid funnits och vi fortsatte att odla grönsaker för egen del och det blev lök, blomkål, broccoli och annat smått och gott. Jorden i Söråsele är perfekt gör odling. Jag gick några kurser i grönsaksodling som jag hade nytta av. Nu var det mera på hobbynivå. Vi hade även ett litet växthus där vi odlade lite av varje bl. tomater. Jag drev upp plantorna själv och ett år blev det 40 st. Vi fick tomater mycket mer än vad vi konsumerade själva så vi levererade till Bay på hotellet och han tog emot det vi inte ville ha för egen del. Det var perfekt. Men allt har sin tid. Till sist insåg vi att det var för mycket arbete att hålla gården i det skick som vi ville ha det så vi bestämde oss för att sälja gården och flytta.

..

Barndomsminnen

Maten vi åt var ofta fisk. Salt gillade jag inte.Det var FY. Till middag kunde vara pannkaka ,korv,med makaroner,köttbullar,stekt,fläsk,palt,olika grytor,grönsaker,puddingar med saftsås. I regel var det efterrätt.Det kunde vara kräm. Kvällsgröt var ett måste.Vi fick bra mat och det berodde på att det fanns djur på gården som slaktades i regel på hösten. Jag minns fasa när allt skulle tas tillvara. Mamma blev slutkörd. Det kan man förstå som  vuxen. När allt skulle stekas och sedan konserveras. Det blev bättre när frysboxen köptes.