Author: Britta Stenroos

Jag föddes 1938 i Åbo. Mina föräldrar hade då flyttat från Åland till finska fastlandet till en by utanför Åbo som heter Kuninkaanoja i kommunen Redo. De hade startat en rävfarm. Det var ganska vanligt då. Sedan bröt kriget ut 1939 men jag har inte så många minnen från den tiden. 1945 tog kriget slut. Min bror Folke föddes det året och jag var 7 år och skulle börja skola. Det blev att jag började min skolgång i den finskspråkiga folkskolan som låg nära där vi bodde. Det var 7 km in till Åbo där det fanns svenskspråkiga skolor. Någon bussföeBindelse hade inte kommit igång efter kriget så jag hade inget val. När bussförbindelsen kom igång ville mina föräldrar att jag skulle byta till en svenskspråkig skola i Åbo och så blev det. Annars hade jag nog blivit förfinad och det ville inte mina föräldrar eftersom de var helt svenskspråkiga. Åland är ju det. Det blev en jobbig tid för mig och speciellt jobbig var rättskrivningen och grammatiken. Hade ju gått 3år i den finska skolan så jag hade en hel del att ta igen.

Under sommarloven fick jag vara hos mina släktingar på Åland. Det var sommarens höjdpunkt när jag fick packa min lilla resväska och åka med ångbåten Viola till Sottunga och sedan med motorbåt till Kyrkogårdsö på Kökar där min moster Edit och morbror Linus hade sin gård ute i Ålands yttre skärgård. Tre gårdar fanns på ön och man sammarbetade med det mesta. Ett exempel var att korna betade på en holme och man turades om att ta sig med båt till holmarna för att mjölka korna. Det var likadant med fåren men d klarade sig själva på holmarna utan daglig tillsyn.

Jag kommer speciellt ihåg att de hade en orgel som jag älskade att spela på. Men tyvärr hade vi ingen orgel eller piano hemma så någon musiker blev jag inte. Det finns många minnen från uppväxten att berätta om men det får stanna vid detta annars blir berättelsen för lång.

Lämnade Stockholm för Åsele och det var en ny upplevelse. Detta var 1964. Åkte tåg till Mellansel och därefter buss till Åsele. Det var en lång resa. Bussen stannade på flera ställen bl.a. i Solberg där vi kunde fika. Nästa var Åsele busstation. Trodde inte vi var framme. Hade förväntat mig ett större samhälle. Jag mins att jag blev lite besviken. Framme i Åsele mötte Hans Moren mig och blev bjuden på lunch hemma hos Olga och Hans innan jag blev presenterad för Apoteket och personalen där. De som arbetade där då var Klara Jakobsson, Britt Henriksson, Vivianne Jonsson och Gerda Hellman som skötte städningen. Hon var en betydelsefull person fick jag erfara. Var den som styrde och ställde. Det tog ett tag innan jag fattade det. Skulle stanna ett år. Ja ni ser hur det blev. Är kvar än. Både Britt och Vivianne tog väl hand om mig och och såg till att jag trivdes. Britt och jag har fortfarande bra kontakt och nu när Vivianne flyttat till Umeå träffas vi också ibland och återupplever gamla minnen. Hans Moren var god vän med Maria Åkerström som var apotekare på Apoteket i Lycksele och jag blev utlånad dit ganska ofta och det tyckte jag var roligt. Jag som var van att röra på mig.
Det var sommar när jag kom till Åsele och då var det inne med logdanser. Det var en ny upplevelse för mig och jag följde gärna med på danserna när det var möjligt.Roligt var det och det var så jag träffade Staffan.
Från början bodde jag i ett rum som Hans Moren hyrde av före detta jordbrukskassan. Sedan flyttade till en liten lägenhet som hörde till l Handelsbankenen. Sedan fick jag hyra en lägenhet av K .G. och Barbro Salomonsson. När lägenheten ovanför apoteket blev ledig flyttade jag dit. Den bostaden tillhörde apoteket. Det var kämpigt att få tag på bostad i Åsele även på den tiden. När Staffans far Edvin flyttade till Åre blev gården i Söråsele tom och det tyckte både Staffan och jag synd att en så stor gård skulle stå öde så vi flyttade ner dit. Det har varit en både jobbig och rolig period i livet som varade i många år. Nu har vi sålt gården och bor på Blåvingevägen 6, en gammal prästgård. Här har vi tänkt bo länge hoppas vi i alla fall.

Det var 1972 då vi flyttade till Söråsele. För min del var ett ganska stort steg jämfört hur det var för Staffan. Han flyttade hem. Gården var i bra skick så för vår del behövde vi endast måla och förnya lite tapeter för att skapa lite egen atmosfär över inredningen. Staffan slutade sin anställning på posten och köpte en traktor och började egen rörelse. Och jag fortsatte min anställning på Apoteket som förut. Det var mycket åkermark som hörde till gården och vi funderade vad vi skulle kunna utnyttja åkrarna till. Staffan och hans kompis Kjell-Erik kom på iden att plantera svarta vinbärsbuskar på en del av åkrarna. Det blev 500 buskar som planterades ut. Det gick bra några år men så hände det som inte fick hända. Vinbärsbuskarna angreps av en parasit som åt upp blomanlagen så vi fick ingen skörd. Inte ens en deciliter på så många buskar. Enda lösningen var att bespruta odlingen med ett kraftigt gift och då slutade vi. Nästa projekt var jordgubbsodling. Vi planterade jordgubbsplantor på ca tre hektar och då hade vi inte några fritidsproblem. Vi hade fullt upp att hålla ogräset borta men trotts allt arbete var det en intressant och rolig period. Vi skördade ganska mycket jordgubbar under några år och det mesta sålde vi genom självplock. Det här projektet tog slut i och med att Vattenfall grävde och dränerade hela området i Söråsele där vi hade vår gård. Då försvann vår jordgubbsodling och vi återupptog den inte igen. Vi insåg att det var för mycket arbete som låg bakom. Intresset för odling har alltid funnits och vi fortsatte att odla grönsaker för egen del och det blev lök, blomkål, broccoli och annat smått och gott. Jorden i Söråsele är perfekt gör odling. Jag gick några kurser i grönsaksodling som jag hade nytta av. Nu var det mera på hobbynivå. Vi hade även ett litet växthus där vi odlade lite av varje bl. tomater. Jag drev upp plantorna själv och ett år blev det 40 st. Vi fick tomater mycket mer än vad vi konsumerade själva så vi levererade till Bay på hotellet och han tog emot det vi inte ville ha för egen del. Det var perfekt. Men allt har sin tid. Till sist insåg vi att det var för mycket arbete att hålla gården i det skick som vi ville ha det så vi bestämde oss för att sälja gården och flytta.

..

Jag anmälde mig till en kurs i rotslöjd utan att veta vad det innebar. Det förutsattes att man skulle ha med sig egna rötter och det visste inte jag. men som tur var fick jag tag på lite rötter av andra i gruppen så att jag kunde vara med på kursen. Nästa vår och försommar hade jag fullt upp med att söka björkrötter på myrarna kring Åsele för det skulle vara fuktigt där man man drar rötterna. Ju längre rötterna är desto bättre. Sedan skulle barken skalas från rötterna medan rötterna fortfarande är fuktiga.( Det är björkrötter det skall vara). När man börjar att arbeta med rötterna skall man blötlägga dem så att de blir mjuka att arbeta med. Rötterna måste delas och det är viktigt att få tag påså jämngrova rötter som möjligt för att arbetena skall bli bra. Man börjar med att göra en liten rund ring av rötterna och sedan fortsätter man sy runt runt och gör hål med en SYL av ben från älg. När man skall skarva roten man syr med är det viktigt att den är lika grov så att skarven blirvså osynlig som möjligt. Sedan är det bara fantasin som styr vad det blir för alster.
!ä